Nu är det dags igen. Enda gången om året som Västerås får komma på kartan. Tills nästa augusti har vi glömt bort er igen. Mormors pressgurka, Gullans smörgåsgurka, Västmanländsk ättiksgurka, hemliga recept och kryddningar. Patentkorkar och återvunna Felixburkar där plåtlocken spökats ut med rutigt tyg och vit farmorsspets. Det är skörde- och inläggningstider och såvida du inte bor på Möllan i korsvirkeshus och drömmer om att bedriva gårdshandel så kan vi väl hjälpas åt att tagga ned lite. Safta, sylta, syra och lägga in är saker att uppmuntra till, men när taggsaxen, oblekt miljöpapper med kvisthål och tjärat hampasnöre kommer fram är det väl ändå lite i överkant? Efter en vecka i skafferi eller kyl är allt ändå nedstänkt av honung med läckande snäpplock, fettfläckar av smör och torkade bärkråkor från fruktyoghurt.
Sen har vi det där med unika gamla släktrecept. Ta er själva i örat, tänk efter och var ärliga nu. Varför skulle just er ättikslag med kryddor mest för syns skull vara godare än någon annans? Vet ni varför mormors pressgurka var godast? För att hon gjorde en. Min mormor var också en mormor, men inte sjutton var hennes ättiksgurka, smörgåsgurka, gurkburk eller vad hon nu tog för sig godare än någon annans. Vi minns den bara som så god för att ingen gjort den sedan dess. Så är det.
Inläggningar består i regel av ättikslag eller saltlag som förresten också är en form av ättikslag. Grundreceptet till den förra brukar kallas för 1-2-3-lag. Ettan står för mängden ättika (12%), tvåan för mängden socker och trean för mängden vatten. Det blir en skapligt sur blandning och så ska det vara. Lågt pH-värde gör så med saker. Det konserverar, men variationsmöjligheterna för att sväva iväg i smak är knappast oändliga. Visst kan man alltid springa förbi med en extra omgång salt, socker eller krydda för att sätta sin egen prägel, men vill man att det ska hålla över tid, så bör man inte tumma för mycket på mängden syra.
Nu till gurkornas gurka – saltgurkan. Jag tänker inte på den där lätt sötade ”hamburgersaltgurkan” som säljs för dubbla priset bara för att folk inte kommit på att man även själv kan skiva åt andra hållet. Jag talar om hederlig hemmagjord salt saltgurka. Inga hemliga recept, inga konstiga tillsatser, ingen larvig smaksättning. Bara salt j-kla gurka. Jag har visserligen några dillkronor i, men det beror mest på att jag är så hopplöst förälskad i kräftor. I november när gurkan är slut ska jag sitta där i soffan, fiska upp dillkronor ur lagen och idisslandes försöka minnas höstens kräftskivor. Senapsfröna är med mest för att de knäpper skönt i munnen. Alun kan man ha i för att gurkan ska bli krispigare. Finns ingen alun hemma så strunta i det. Ingen kommer någonsin att märka något.
Så vad ska man sen göra med all saltgurka man lagt in? Ättiksgurkan med sin sötma gör sig ju i regel bättre på leverpastejsmackan. Med saltgurka kan man sikta både högt och lågt. På måndagen sätter man sig kanske framför ett Netflixmaraton och kör gurkan som snacks rätt upp ur burken. En lycklig lördag är mitt tips att istället steka på några blinier, knäppa upp en burk störrom, ägga upp en smetana och ta fram en kall vodka. Ädel kaviar, saltgurka, smetana och vodka är en riktigt bra kombination. Snåla inte.
На здоровье!
Förlåt Västerås, förutom gurka och en riksväg eller två, så har ni ju faktiskt även ett fint hotell numera. Det var inte meningen att vara kymig.
Hemgjord saltgurka utan trams
Ingredienser
- Västeråsgurkor (ca 1kg)
- 3/4 dl ättiksprit (12%)
- 1 L vatten
- 1 dl grovt salt (utan jod)
- 1 kryddmått alunpulver (frivilligt)
- 3 dillkronor
- 2 msk senapsfrön
Gör så här
Sterilisering
- På grund av det låga pH-värdet är det ytterst få bakterier som trivs i en ättikslag, men en sterilisering är så enkel att utföra att det mest är dumt att låta bli. Sterilisering sker genom att låta alla burkar, lock, packningar och verktyg koka i vatten i 5 minuter. Efter att saltgurkan är färdig och burkarna är stängda kan man ännu en gång koka burkarna i ytterligare någon minut. Steriliseringen gör att saltgurkan kommer att hålla långt längre än de finns kvar. Minst ett år.
- Borsta rent gurkorna under vatten. Torka av. Stick sedan några hål i gurkorna med en provnål. Lägg ned i en bunke och täck allt med salt. Låt stå kallt i ett dygn. Genom att låta gurkorna bada i saltet drar man ur vätska. Gurkorna blir krispigare och smaksätts bättre av lagen.
- Skölj efter ett dygn av saltet.
- Koka upp ättika, vatten, salt, alunpulver och kryddor i en kastrull. Alunpulvret kan vara lite knepigt att få att lösa ut innan vattnet blivit riktigt varmt. Sjud sedan ännu en stund så går kryddorna ut bättre i lagen.
- Stoppa ned gurkorna i lämplig glasburk och slå den heta lagen över. Se till att gurkorna är helt täckta av lagen. (Ett tips är att i förväg, beroende på de burkar man ska använda, kontrollera hur mycket lag som går åt för att täcka gurkorna. Enklast är att göra det redan innan gurkorna täcks med salt dag ett).
- Stäng till locket och låt svalna. Förvara svalt eller i kyl. Efter tre veckor, gärna längre, är gurkorna redo att börja ätas.
Alltså,, jag har läst beskrivningen 3 gånger och skrattar så käkmusklerna krampar och magen likaså. Fy faan va skönt att se ett ”riktigt jävla recept” Jag hoppas innerligt vi kunde ta ett par bira ihop en kväll men ingen av oss vet vem den andre är. Hur som helst,, du förgyllde min kväll och jag hoppas du har en minst lika bra.
Vi kanske redan har tagit en bira ihop. Utan att vi då visste vem den andra var. Eller mindes…
Instämmer i allt Thomas skriver.
Jag hittade hit av en slump men kommer definitivt att ta en djupare titt på resten av ditt innehåll!