Hummertoast – fine dining på tio minuter

För någon vecka sedan så lyckades jag köpa på mig två förrätter. Jag skulle ljuga om jag sa att det var ett misstag, det var nog mer så att jag hade svårt att tygla mig. Till min glädje kan man heller inte lämna tillbaka marulkskinder som redan lagts i korgen. Paketens väg över en färskvarudisk är enkelriktad.

Skulle du kunna motstå ett dignande tråg av nykokta kardinaler på is? Lägg där till bilden av hur hummerspröt, likt Scarlet-röda små smurfpiskor, letar sig ut ur lådan och flirtar med alla dina sinnen. Hur de köttiga klorna bara söker efter att få omfamna dig, gripa tag i och bokstavligen hänga med dig hem. Fortfarande inte övertygad? Ok, det känns ju trist att erkänna, men just de här röda Moulin rouge-madamerna var dessutom villiga att göra dig sällskap endast för en spottstyver. Vem var jag att lämna dem vind för våg? Dessutom har sonen haft vansinnigt svårt att tända av efter det förra hummertabelraset. Framförallt inte mot sin son vill man vara snål.

Den här enkla hummertoasten kan man montera ihop på under tio minuter. Jag vet att det går så fort. Tio minuter innan vi skulle äta, hade jag fortfarande inte en aning om vad jag skulle göra med de två humrarna. Då två personer blev till fyra, ville jag hitta på något mer spännande än bara den sedvanliga ”glufsen” med aioli. Värst mycket glufsande hade det heller inte blivit med en halv hummer per capita. Tio minuter kanske är en nätt överdrift, särskilt om man glömmer att det är en bra idé att äggen, som går i röran sit, görs bäst i att kokas och kylas först. Mer än femton minuter tar det dock inte. På grund av förrättens blyga storlek och enkla tillagning passar den utmärkt som en hors d’œuvre eller amuse bouche (om du inte tar betalt av gästerna) till ett glas champagne när gästerna kommer.

Hummertoast på smörstekt bröd med vakteläggsröra, dill och citron

De enda ingredienserna är färsk hummer, smörstekt bröd, majonnäs, crème fraiche, kokta vaktelägg, dill på stjälk, vitlök, någon droppe worcestershire-sås, salt och peppar.

Jag skulle inte rekommendera att göra denna toast med fryst hummer. Det blir inte bra. Fryst hummer kan man ta ur, hacka upp och gratinera, men på toppen av den här toasten räcker den helt enkelt inte till. Det vackra i denna hummertoast bygger just på att råvarorna är få, färska och spänstiga.

(En spottstyver var en präglad ettöring av silver under 1700-talets Frihetstid.)

Så här mitt i veckan måste jag slutligen rikta ett tack till Elisa som hör av sig helt på eget bevåg och frågar om hon ska köpa med sig en Mont d’Or. När hon i den första hallen går bet, söker hon sig enträget och utan min vetskap vidare till nästa. Jackpott, där de hade två! Bara gesten var förresten lika mycket värd som tio ostar tillsammans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *