-”..,men när det ändå är, kan du ju passa på att hänga tvätten också!”
Personligen är jag inte så mycket för det där med geléhjärtan i ask och bortsett från ett och annat tulpanknippe till helgen, så har jag nästan helt slutat att köpa blommor. Räknar man bort tulpanerna så går det nog åt mer blommor till maten än bredvid. Jag hör hur galet det låter, men kan samtidigt inte låta bli att tänka på vad kronblad från tulpan kan göra för en i övrigt annars tråkig grön sallad.
Det blir kanske inte blir så mycket sött kärleksgodis eller snittade blommor i vas, men även jag kan vara uppvaktande. En dag som denna hörde jag mig därför för om det inte var läge att hitta på något extra i matväg. Medan ostron och skaldjur skymtar förbi i tanken och precis när de ska sköljas ned med en perfekt kyld champagne kommer det lätt oväntade svaret.
-Då vill jag ha pepparbiff, gräddsås och klyftpotatis. Kött, sås och pära. Jag mår illa av allt det här kring alla hjärtans dag, men när det ändå är, kan du ju passa på att hänga tvätten också!
Wow, vilken utmaning tänkte jag. Kul att man får steppa upp och visa framfötterna så här mitt i veckan. Att man får tänka till lite och göra någonting extra. Få se nu om jag har koll. Grovmalen svartpeppar att rulla biffkanterna i, sen ned i het panna med smör och rapsolja. Halverad delikatesspotatis, vitlök, salt och rosmarin i en påse. Snurra ihop och skaka på bästa El Maco-vis. Ut på plåt och skjuts in i ugn. Hackad lök och kantarell med smör i traktören, en skvätt vitt vin, en fond och skvätten med vatten. Sjud ned, i med en halvliter grädde. Sjud ned igen. Upp på varma fat och sen ut. Om jag mäktar med kanske det till och med blir några knyten baconlindad haricovert.
Ironi gör sig dåligt i text har jag fått höra. Den här rätten kan jag med förbundna ögon hoppandes på ett ben. Även om jag personligen inte tycker den är så rolig att laga, så är det helt underbart att se ditt barnsliga leende när du tuggar i dig pepparbiff. Må det aldrig upphöra. Hur sved detta stycke? Internskämt gör sig förresten också dåligt i text.
Älskling. Jag må inte ligga flåsande på köksgolvet, men det där med tvätten kan du fetglömma!
Kött, sås och pära – en kärleksförklaring i medelåldern
Ingredienser
Kött
- 800-1000 g ryggbiff i bit med kappa
- 40 g grovmalen svartpeppar
- 4 knippen haricovert
- 1 pkt bacon
Sås
- 6-8 dl höstkantareller
- 25 g smör
- 2 msk koncentrerad kalvfond
- 1,5 dl vatten
- 5 dl vispgrädde
Pära
- 600 g delikatesspotatis
- 2 små gula lökar i klyftor
- 2 små gula lökar i klyftor
- 1 solovitlök
- ett knippe rosmarin
- 0,75 dl olivolja
- svartpeppar
- flingsalt
Gör så här
- Börja självklart med pära och sås...
Kött
- Skiva köttet i fyra delar. Rulla sidorna utan kappa i grovt malen svartpeppar. Stek sedan i smör och rapsolja. Låt vila en stund innan servering.
- Stek bacon gyllene och låt rinna av på papper.
- Koka upp vatten med lite salt. Kasta ned haricoverten och låt koka i max en minut. Häll av vattnet. Kasta ned en matsked smör över haricoverten i kastrullen och låt smälta.
- När allt svalnat, linda bacon runt haricoverten till små knyten. Innan servering kan dessa läggas in i ugnen med potatisen för att få lite värme. Alternativt går man över dem med en brännare.
Sås
- Förväll kantarellerna så att all vätska försvinner. Klicka ned smör i pannan och stek på ordentligt. Ha sedan ned hackad lök. Den ska steka med svampen, men får inte bli bränd. Ha på vitt vin, fond och vatten. Låt sedan sjuda och reducera ned till hälften. Tillsätt grädden och låt sedan sjuda på låg värme i omkring 20 minuter. Sänk värmen något.
Pära
- Dela potatisen på mitten eller någon gång till om de är större. Kasta ned i en vanlig plastpåse med klyftade lökar, delad och söndertryckt vitlök. Riv av rosmarinen från stammen och ha ned i påsen. Salta och peppra och slå över olivoljan. Vrid runt påsen så att den håller tät och skaka. Ha ut på plåt och kör i varmluft i 150°C i ca 40 minuter beroende på ugn. Ta ut och ställ plåten lite på sned så att oljan rinner bort från potatisen.
- Servera med blancherade haricovert lindade i bacon.
