Jag funderade att gå på en middag en gång, men kände inte riktigt för det. Så jag lät bli. Rapporter berättade att samtalsämnena var förutbestämda. Det var tunt med kypare och man fick inte ens beställa vad man ville ha. Menyn var tydligen förutbestämd, ungefär som att de redan visste exakt vad jag ville ha? Nåja, man blir ju ändå bjuden. Uppgifter gjorde även gällande att man näst intill var tvungen att undvika politiska diskussioner. Jag som alltid har ansett det vara ypperligt att blanda alkohol och politiskt djuplodande spörsmål. Det här kom som en ren överraskning för mig. När annars? Vilka risker? Jag kan då inte se några. Det är ju först då man får reda på vad folk verkligen tycker, men inte vågat säga tidigare. Idioten avslöjar sig själv. Lagt kort ligger. Sedan kan man ju ”sparka” i all oändlighet.
Tydligen ska man helst lättsamt tala kring personliga intressen. Till en viss gräns. Man uppmanas även att diskutera vad som nyligen aktualiserats i media. Slutligen maten. Maten är tydligen ett givet samtalsämne under middagen.
Här slog det mig. Jag borde ha en stående inbjudan. Om mat kan jag tala i timmar. Oavbrutet. Även media är min grej. Jag kollar Aftonbladet säkert flera gånger om dagen och facebook, en sida jag också besöker, skulle kunna räknas in under området personliga intressen. Jag menar, i vilket annat medium kan jag med sådan omedelbarhet och utmejslad exakthet få så ärliga insikter om andra människors känslor och förehavanden. Kolla facebook en sen lördagskväll. Herregud. Här kan vi snacka personlighet, känslor och brutal ärlighet. Då finns det där. Svart på vitt. Dagen efter är allting borta. Hux flux. Var ligger ärligheten i det? Vad säger det om ens personlighet? Vad har ni för intressen egentligen? Jag vill veta. Jag vill fånga alla era sidor.
Jag skulle vara en fena på det där med Nobelfest. Tro mig. Jag skulle vara fantastisk. Intressant och lättsam. Jag skulle kunna chilla lite med Madeleine och slänga några ord med kungen. Kanske skulle han bjuda mig några tips om vad jag kan ta för mig nästa gång Sofia är bortrest. Tänk att få fråga Silvia om förrätten var bättre före eller efter att Hennes Kungliga Majestät rivit av den medhavda muskotnöten. -Hur går det egentligen på SFI-kurserna? -Ger de något, eller inbillar jag mig att det har gått lite trögt för drottningen de senaste decennierna?
Snälla Carl Philip. -Varför kör du Volvo? Du är ju prins. Passa på. I nästa liv är det mer troligt att du återföds som gråsosse och då kommer du att åka Volvo igen, en modell med bara siffror i beteckningen. Jag kör också Volvo. Till och från jobbet, men jag har ju åtminstone ett. Du behöver inget.
Kära Madde. Länge stod du högst upp på min lista och för några år sedan hade det gått att förlåta. Men nu? Han är ju gubbe. Varför? Jag hade ju kunnat vänta på dig.
”Victoria-vickan-näst-på-tronen”. Jag hoppas verkligen att du hinner hem till pappas fest. Det vore så tråkigt om du inte kan gå nu när prins Daniel har gått i skola och lärt sig skilja skaldjurs- ifrån salladsbestick. Jag känner för dig. Verkligen.
Ikväll har vi slökollat Nobelfesten. Den var på i bakgrunden. Sofia gjorde några enkla snittar som var fantastiskt goda. Lasse, nu vet du!
Jag stod för den hemgjorda pljeskavican. Den serbiska pljeskavican är på lunchkrogar idag ett lika vanligt inslag som ärtsoppa med pannkakor. Jag skulle till och med vilja påstå att den fått en alldeles egen dag – fredagen. Jag gillar den skarpt just för såskombinationerna. Jag kommer sent att glömma den fettdrypande ”pljeskan” på Sköntorp i Årsta under gymnasietiden. Lika flottig som god.

Enkla snittar med italiensk salami, mascarpone och oliv
Crostini
salami Napoli
en klick mascarpone
en skiva oliv

Pljeskavica med typisk potatis – recept 4 personer
500-600 gr finmald nötfärs
1 msk paprikapulver
1 msk tomatpuré
1/2 röd finhackad torkad chilifrukt
2 msk ströbröd
1 ägg
2 msk kolsyrat vatten
1 msk rött vin
1 tsk finhackad vitlök
2 msk finhackad gul lök
salt & peppar

Tillbehör
Bearnaisesås, gräddfil, hackad rödlök, ajvar eller sambal oeleck. Koriander hör nog egentligen inte till, men passar underbart till potatisen, köttet och allt det andra.

Börja med potatisen så att den kommer in i ugnen. Se nedan.
Stek på kryddor, tomatpuré, vitlök och gul lök i smör i en stekpanna. Blanda sedan med övriga ingredienser i en skål. Låt svälla något och tillsätt sist köttfärsen. Blanda runt och smaka sedan av smeten, vad gäller mängden salt.
Forma fyra biffar. Stek i 2-3 minuter på varje sida och låt sedan gå klart i ugnen bredvid potatisen under de sista minuterna.

Typisk potatis (i ugn råstekta potatisstavar)
1 kg fast potatis i (tunna stavar)
25 g smör
2 msk tomatpuré
2 msk paprikapulver
2 tsk hackad vitlök
salt & peppar

Stek på tomatpuré, vitlök och samtliga kryddor med lite olja i stekpanna. Blanda sedan med potatisen som skurits, alternativt körts i matberedare till tunna stavar. Stek potatisen i en långpanna i ugn i ca 180 grader. Rör om emellanåt så att potatisen aldrig får någon stekyta. Beroende på ugn är den färdig efter ca 30-45 minuter. Servera med tillbehören och en flaska Corvina Veronese.