Jag misstänker att det inte bara är jag som börjar drömma om våren. Med lite knappt en månad kvar till uterumspremiären hittade jag en bild på en Oxfilé provencal ifrån i somras. Av någon anledning blev det inget av med den bilden. Det var dumt, för även om stekhällssäsongen är avlägsen känns det ändå rätt. Nu, på rätt sida om årsskiftet kan man ju börja drömma igen. Det är få saker som slår en bra stekt oxfilé med knaprig stekyta och rosaröd kärna. Det är precis som att den där perfekta ytan är svårare att få till i en vanlig stekpanna. Den är helt enkelt för liten för en skaplig bit oxfilé. Det tillhörande vitlökssmöret tillsammans med persiljan bara bekräftar regeln att det enkla är godast. För visst saknar jag min stekhäll. För någon vecka sedan träffade jag en gammal barndomskamrat som jag inte hade sett på länge. Han frågade lite om stekhällen, hur jag hade byggt den, om det blev bra, vad jag lagar o.s.v. Samtalet var precis det lilla extra  som jag verkligen inte behövde. Bägaren svämmade över och längtan efter hällen är nu obeskrivlig. Jag tror att jag helt enkelt får ta på mig vinterjackan och ställa mig ute i kylan och laga mat. Undra hur mycket gasol det går åt till att bara få loss iskorpan? Se det positivt, jag lär ju inte ha något problem med att hålla matlagningsölen kall. Brrr! Hur det blir med sällskap under tiden jag lagar maten är en annan sak. Jag tvivlar på att jag får familjen eller gästerna för den delen, att sitta med runt omkring som de brukar. Tyvärr.

Oxfilé provencale – recept 4-6 personer
800-1000gr hel färsk oxfile
200 gr rumstempererat smör
5 vitlöksklyftor (pressade)
2 krukor persilja
peppar och salt

Stek oxfilén på hög värme i smör och rapsolja runt om tills dess att ytan nästan är lite krispig. Håll inte på och rör på den för mycket, den behöver ligga och få yta. Stick en köttermometer och ställ in ugnen på 125 grader tills dess att temperaturen når upp till 55 grader. Alternativt så sänker man värmen på sin stekhäll/panna och täcker med ett lock av någon typ, på så sätt är det enklare att pensla och ösa den med mer smör och olja under tillagningen. Ha inte för bråttom. Blanda under tiden ut vitlöken med smöret, smaka av med salt och peppar. Eventuellt kan man även blanda i lite färsk persilja i smöret. När rätt temperatur på köttet har uppnåtts, låter jag köttet vila. Jag vill minnas att jag hade lite bråttom denna gång varför köttet blödde något. Det ska det helst inte göra. Vill man ha en mindre blodig, rosa köttbit än jag, låter man temperaturen stiga upp mot 57-58 grader istället. Tranchera i centimetertjocka skivor, lägg upp allt kött på ett stort fat och placera en rejäl klick med vitlökssmör på toppen. Meningen är att smöret ska rinna ner över det varma köttet redan på uppläggningsfatet.
Servera med råstekt potatis, mängder av skuren persilja och ett fylligt gott vin. Jag blev sugen på en Un Poco Primitivo, ett nytt vin, framtaget av Ingrosso och Axwell. Det kanske inte är just tanken på ytterligare ett kändisvin som lockar utan snarare sorten. Jag älskar Primitivo och vinet verkar även ha fått ett bra mottagande.