Stod precis och smekte botten av en gjutjärnspanna med handflatan.  -”Kolla älskling. Se hur fin den har blivit.”
Jag har stekt in den i ett par år nu och jag vet. Ni får tänka vad ni vill. Inser själv hur störd och nördig jag har blivit. Skitsamma. Jag har kul. För mig är det vackert.
Nyår löpte på fint. Jag är uppväxt med att det är tungt att starta om med ett nytt år, men jag har själv svårt att se det så. Härifrån är det nedförsbacke. Det värsta är över nu. Snart kommer ljuset och med någon lön emellan kan vi snart börja uppskatta våren igen.
Detta nyår kopierade vi de två tidigare åren och försökte göra det bästa. Vi tog festen hem till oss. Jag tycker att vi lyckades. Vi åt en fantastisk ceviche. Som vanligt. För varje tillfälle lyckas jag snoka reda på ytterligare en del av receptet. Snart kan jag. Cevichen följdes upp med olika, ganska klassiska tapasrätter. Ingen oxfilé med potatisgratäng och rödvinssås här inte. Det känns bra så. Alla tar med sig av det bästa. Ska man servera en enda rätt måste den vara så himla bra. Kör man lite plock blir det bra, trots att inte Gambas al ajillon blev helt perfekt, trots att inte grannens plåt med musslor fick plats i vår ugn i det första försöket. Det fanns annat att också stimulera smaklökarna med. Det finns spelutrymme. Oxfiléwok, gratinerade musslor, chorizo i tomatsås, vinkokta tigerräkor, quesadillas, chokladtårta, cheesecake, rom, massa drinkar, champagne, rött vin, vitt vin, mer rom, champagne igen, cava, prosecco, gin, tonic, wasabiärtor, slipsvin och snittar. Jag vet att jag glömt hälften, men slickar mig samtidigt runt munnen ytterligare en gång. Tack alla gäster. Jag hoppas att det inte är sista gången vi firar nyår ihop. Ni är fantastiska allihopa. På ert eget, alldeles underbara sätt. Ni förgyller alla.
Nyårsdagen var riktigt mysig. Vi sov länge. Frukost fanns. Förutom formbröd. (Förlåt Nina). Vi hade bunkrat upp som inför ett tredje världskrig. Läskeblask, rester, lite salta snacks med mera. Kylskåpet var fullt. Några sparade avsnitt av en väl vald miniserie. Till sonens förtjusning kunde vi till och med snabbspola i reklamen. Familjen skulle inte behöva att gå utanför dörren. Det gjorde vi inte.
Straxt efter mörkrets inbrott bakade jag pizza. Jag har blivit så jäkla bra på det. Utmana mig. Kom och testa. Tyvärr hade jag snålat in på pizzaosten och pizzan föll lite på det. Denna gång. Förlåt alla inblandade. Det är ett misstag jag aldrig gör om. Återstoden av osten åkte i soporna. Jag hade mina föraningar innan, men trots allt hade jag ju lovat att inte gå utanför dörren. Ett löfte jag valde att hålla.
Idag, så här någon dag efter dagen efter ger jag er en alldeles underbar pasta. Lycka är att få se de små minisquidsen dra ihop armarna då de ligger där och rider ovanpå den ångande basen av chili, vitlök, vitt vin och fiskfond.
Ha ett riktigt gott nytt år. Hela vägen, ända in i nästa julstress. Jag menar det. Gott nytt år!

Skaldjurpasta – recept 4 personer
400 gr linguine
800 gr blandade skaldjur (squids, räkor, musslor)
1 röd chilifrukt (finhackad)
4 vitlöksklyftor (finhackade)
2,5 dl torrt vitt vin
3 schalottenlökar (finhackade)
1 kruka koriander (finhackad)
3 dl fisk- eller skaldjursbuljong
olivolja

Stek på alla hackade grönsaker lite lätt i olja. Är skaldjuren frysta, se till att de är tinade och väl avrunna innan de åker ner i stekpannan. När de börjat få lite färg eller känns bra, höj värmen och tillsätt vinet. Låt ånga bort något. Tillsätt buljongen. Låt sjuda en stund och smaka sedan av. Salt och peppar? När skaldjuren känns färdiga ställ åt sidan.
Koka pastan. Den ska precis som i alla andra tidigare inlägg vara al dente. Häll av vattnet och slå ner pastan i en stor bunke. Värm snabbt på skaldjuren i buljongen igen och blanda i bunken med pastan. Strö över koriander och blanda ytterligare. Servera med ett torrt vitt vin. Jag kommer inte ihåg vad vi drack just denna kväll, men det här borde verkligen fungera. De vinkokta musslorna är egentligen bara överflöd, men gör sig lika bra på tallriken som på bild. Rätten står stark även utan.