Man ger och man får.
Jag har ett cyniskt sätt att se på kärleken. Jag hyllar den, men menar  att det i slutändan handlar om att tillfredsställa sig själv, om det egna självförverkligandet. Jag menar att det handlar om tiramisu.
Ett exempel – varför köper jag blommor till min fru? Enkelt – tulpanerna är vackra och jag vill få kärlek tillbaka. Skulle jag köpa blommor till min fru om jag inte fick något tillbaka? Antagligen inte. Jag skulle istället laga mat och köpa blommor till någon annan, söka uppskattning på annat håll. De saker jag gör eller ger resulterar i att jag belönas, direkt, snart eller i slutändan. Saker kommer tillbaka och får mig att känna glädje och uppskattning. Min logik är cynisk, men det är inte min mening att förringa någon eller något. Behoven finns där. Det är bara att acceptera. Vi lever mitt i det och jag omfamnar varenda stund av det. Ovillkorlig kärlek existerar i mina ögon endast mellan ett barn och dess föräldrar.
En annan relation som inte är utbytbar är den mellan tiramisu och Sofia. Så varför gör jag då tiramisu till fru? Det hela är mycket enkelt. Låt mig förklara.
Sofia andas och lever, hennes mest grundläggande behov är uppfyllda. Hon behöver äta. Tiramisu. Sofia har ett tryggt hem och en stabil vardag med rutiner. Hon vet att jag emellanåt serverar tiramisu.  Sofia är förskonad från ångest och rädsla. Vi har barn.
Sofia har vidare en stadig grund att stå på och har därför att börja vända sig utåt. Hon har sökt kärlek och vänner – hon har hittat mig, er och tiramisu. Vi finns där. Allt finns där. Tiramisu finns där.
Trygg i sin gemenskap vill Sofia även ha uppskattning. Här finns det olika verktyg (för mig) att ta till. Ett sticker ut särskilt. Just det – tiramisu. När Sofia känner sig uppskattad ökar hennes självförtroende och självrespekt. Nya mål sätts upp, kunskap och erfarenheter ackumuleras. Nu kan även behovet av att känna makt tillfredsställas. (Jag vet att datorväskan du släpar till jobbet egentligen innehåller ombyte med pennkjol, hårsnoddar och låtsasglasögon. Jag vet att pumpsen står där under katedern. Hur många pekpinnar gjorde du av med förra terminen?)
Det är här vi befinner oss idag. I vårt liv och äktenskap. Vi är i fas. Det som nu återstår är själva självförverkligandet. De tidigare stegen är uppfyllda. Vi vill få ut och vara den mest kompletta och bästa versionen av oss själva. Jag matbloggar och berättar ständigt i mina inlägg hur bra jag är. Jag gör tiramisu, använder mina egna resurser och utnyttjar min fulla potential, samtidigt som jag underhåller och stimulerar dina behov av uppskattning. Vi kan  fokusera på och sträva mot det egna självförverkligandet.
Nu vill somliga hävda att det inte är så enkelt. Man kan ju anta att vi alla är olika, att behoven är individuella och utan relation till den personliga utvecklingen. Det kan påstås att man skapar sin egen logik och att vi alla är komplexa varelser, att individens behov inte är styrande för överlevnad, fortplantning och välmående. Så är inte vi Sofia. Inte du och jag. Vi lever, äter, älskar, tillfredsställer och uppskattar. Vi förverkligar oss själva. Jag är komplett. Jag har valt dig att göra mig komplett. Det är bra så. Varför göra det svårare än vad det är? Det blir tiramisu ikväll. Är du så snäll och tar med dig pekpinnen hem?

Tiramisu – recept
200+50 g mörk choklad (70%)
50 g smör
1/2 tsk flingsalt
150-200 g savoiardikex
3 dl kaffe (kylt och lätt sötat)
ca 1/2 dl mörk rom, cognac, sherry, amaretto eller marsalavin
4 ekologiska ägg
0,75 dl strösocker
500 gr mascarpone
mortlade kaffebönor
chokladflarn på toppen (de resterande 50 g)
zestat apelsinskal

Smält 200 g choklad i en kastrull i vattenbad. Tillsätt smöret i kuber och låt smälta ihop till en blank chokladsås.
Ha ner savoiardikexen i en rund ganska vid skål. Jag tycker det är snyggt om skålen är genomskinlig. Stänk över lite rom och slå sedan kaffet över kexen. Fortsätt med att ha i den något avkylda chokladsåsen. Fördela såsen jämt med en slickepott och låt gärna chokladsåsen gå upp någon centimeter ovanför kexen på kanterna. Är skålen genomskinlig blir det snyggare så. Det ska se lite handgjort ut, ingen perfekt symmetri behöver eftersträvas.
Dela upp äggen i två skålar. Gulor i den ena, vitor i den andra. Tillsätt strösockret till äggulorna och vispa tills emulsionen är färdig, gulorna börjar bli lätt vitare och sockret har lösts upp.
Vispa äggvitorna till en maräng, som om den vänds upp och ned sitter kvar i skålen.
Blanda ut mascarponen med äggulorna ordentligt, tillsätt en skvätt av romen och rör runt. Blanda sedan varsamt ned äggvitorna med gulorna och mascarponen. Vi vill behålla fluffigheten.
Toppa med mortlade kaffebönor och långa chokladflarn som rispats från en chokladkaka med vass kniv. (Lägg en chokladkaka med kortsidan mot dig. Ta tag med en hand över handtaget på kniven och en över dess rygg. Ta spjärn med båda tummarna mot chokladkakan och tryck denna mot knivens egg som står upp i nästan 90 grader).
Ställ in i kyl och låt tiramisun vila i åtminstone 2 timmar. Precis innan serveringar toppar jag med lite zestat apelsinskal. Servera med ett marsalavin, alternativt en kaffe med avec.