Kaffedrinkar är knepiga. Undantaget är kaffets gästspel i en spetsad negroni eller böninfuserad tonic. Utöver det har de en tendens att ofta bli mer efterrättiga. Med mig och kaffedrinkar är det lite som att jag är i rätt låda, men ständigt letar i fel hörn.
De flesta bra cocktails har en smakbas eller en kombination av smaker som går ihop i en bra balans av sötma och syra. Sötma ofta i form av en likör eller en smaksatt sockerlag. Syrans självklara bas hittar man enklast i citrusfrukter, men den finns även i tamarind eller i en råsaft på rabarber. Den ensamma syran i kaffet behöver egentligen inte någon sötma, men beskan kräver desto mer. Innan man vet ordet av har man plötsligt irrat bort sig och skapat en sachertårta istället för den cocktail man först tänkt och sett framför sig.
Kaffets färg är inte heller helt enkel att trolla bort de gånger man vill. Om man inte destillerar kaffet och behåller aromerna i det klara destillatet förstås. Jag misstänker dock att det inte är något gemene man känner för när den kommer hem så där på fredagskvisten. Inte ens de som har en rotavap bland köksmaskinerna känner alltid att det är en självklarhet.
Tills skillnad från när vi gjorde Cold Shot låter vi idag kaffet behålla sin färg. Faktiskt mycket för att det färgmässigt blir så jäkla coolt. I denna cocktail – Blue Cool – finns citruslemonad. Citrus är en naturlig arom i kaffe, lika naturlig som tonerna av dill i Rioja. Grapefrukt är fantastiskt till kaffe. Prova gärna en filead klyfta grapefrukt till morgonespresson i helgen och upplev hur ”sött” kaffet blir.
Det som gör Blue Cool så snygg är också dess enda svaghet. Den är skiktad. Färgerna kontrasterar vackert, men blandar man den inte innan den förtärs är det som att dela upp kräftskivebordets olika komponenter över tre dagar. Kräftor dag ett, västerbottenpaj dag två och den på is lagda akvaviten ur småglas på fot dag tre. Nä, drinken ska röras ihop direkt efter servering och fotografering. Må vara att den sedan påminner om någon slags djungeljuice eller häxblandning, men det får man ta. En ungmö kommer också att se ut som en kärring en dag. Det är bara att slå dig ned på en bänk och vänta om du inte tror mig.
Blue Cool är en snygg cocktail i rätt hörn av kaffedrinkarnas låda. Hade det funnits en blå Chartreuse hade jag omedelbart bytt ut den blå curacaon mot en sådan. Jag har provat med både gul och grön Chartreuse och smakmässigt är det snäppet bättre, enligt mig. Tyvärr blir den då inte lika uppseendeväckande cool. Ibland dricker man även med ögonen. Det är precis som med mat. Om inte synintrycket hade varit viktigt hade jag ätit hemkluven borgarpytt på oxfilé med tryffelsalami och saltgurka jämt.
Blue Cool – fredagsdrinken
Ingredienser
- 1 cl blå curacao
- 6 cl citronlemonad (La Mortuacienne)
- 2 cl espresso
Gör så här
- Fyll upp ett glas som rymmer cirka 18-20 cl med is. Det ska vara rågat med is.
- Slå ned curacaon försiktigt på ena sidan.
- Slå sedan över lemonaden. Toppa försiktigt med espresson över isen på toppen.
- På bilden har jag garnerat med en tunn skiva blodgrape som har penslats med sockerlag innan den torkats i ugn.
- (Inspiration till denna drink har jag funnit på kaffemaskintillverkaren JURAS hemsida. Jag har dock ändrat proportionerna till vad jag tycker fungerar bättre.)
