Inlagda tomater – recept

De säger att ödmjukhet varar längst, but I beg to disagree. Varför ge bort, när man kan lägga in tomater och spara åt sig själv? Bjud hem istället, laga något gott och skin i tomaternas glans. Använd dem i en tomatsås till pizzan. I en soppa med scrambled eggs är de inlagda tomaterna med all sin sötma och syra en alldeles förträfflig smakhöjare. Inlagda tomater kan göra hela skillnaden.

Ta det här med alla som odlar tomater i trädgården. Jag vet själv hur det är. Först skulle man bara ha några plantor, men sedan rann det på som i ett odlingarnas Niagara. Det blev ingen hejd. Black Cherry, Marmande, Red Pear, Balonzauber, San Marzano, Ukrainian purple, djungeltomat… Jag kan fortsätta rabbla i timmar.

I början av skördesäsongen så är det inga problem. Man plockar och får precis så många varje dag att behovet tillgodoses utan att det blir något överflöd. Mot slutet av säsongen är det dock som att tomatplantorna springer ikapp. Plötsligt är alla tomaterna mogna och redo att plockas samtidigt. Man kan ha varit borta i något dygn, ibland kan det räcka med att vända ryggen mot.

Man skördar först nöjt. Även tomaterna som man bara råkar komma åt faller av. I början är det kul, sen börjar det bli lite tjatigt och till sist tänker man att den där lätt gröna nog ändå får hänga kvar en dag. Precis den är exakt samma tomat som man sedan hittar som ett mögligt skrutt i botten av krukan, innan all jord, veckor senare, töms ut och forslas med skottkärra bort till komposten.

I köket står fat med tomater av alla valörer. Likt en PRIDE-parads passage över Skeppsbron, breder de ut sig över bordet. Vissa är Supersweet, någon är en äkta Primabell, en annan kallas för Tiny Tim. Det är en brokig, men vacker skara bär.

Visst kan man driva upp plantor, gödsla, vattna och tjuva. En viss terapi är det nog, men varför ska man alltid överdriva om man ändå år efter år mest ger bort. Kanske är det dags att skala ned? Vill man verkligen glädja andra så är det väl enklare att bara köpa en flaska champagne. En sådan behöver varken gödslas eller vattnas. En champagne kan visserligen tjuvas, men det är inget jag uppmanar till.

Jag uppmanar istället till att ta reda på era tomater. Behåll dem, lägg in dem, ät upp dem. Inläggningen är enkel att göra och går hur fort som helst. Igår lade jag in två stora burkar med tomater på min kafferast. Låt helst tomaterna stå i några veckor innan ni börjar förlusta er. De blir bäst först efter en tid. Det viktigaste är inte att de sparas och finns kvar till “något”. Då är risken att de bara glöms bort. Ta fram dem en tisdag. Servera till någon god ost, slösa med dem i en Lasagne alla Bolognese. Vad ni än gör, låt inte bananflugorna husera dem på köksbänken. Ge bort de inlagda tomaterna till jul om det nu kliar så fasansfullt i er. Den presenten kommer att bli vida mer uppskattad än det som mer slentrianmässigt brukar ges.

Pang i foten! Det här är förmodligen det mest korkade inlägg jag någonsin skrivit. Jag har inte odlat en tomat på två år, min mamma odlar, sen får jag tomater. De kommer ofta i sådana mängder att utöver Caprese Palloncino, är inläggning och torkning min enda utväg. Det kanske inte är så dumt med ödmjukhet ändå? I beg to agree.

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Christoffer skriver:

    Hur länge tror du att de håller sig i kylen fall jag steriliserar burken i varmvatten?

    1. Thomas skriver:

      Jag tycker att de känns riktigt fina i upp till ett halvår. Sen tappar de lite charm, men fungerar fortfarande bra i grytor där de ändå kokar sönder. Observera dock att jag endast talar av erfarenhet utifrån de förutsättningar jag har haft. Jag är ingen bakteriolog.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *