Jag har lite självmant valt att missa hypen med cold brew. Har tänkt att den kanske snart går oss förbi. Jag behöver inte ett kaffe som ska dra i nästan ett dygn innan det kan drickas. Det finns roligare drycker att vänta på. Lägg till fiffel med malning, dosering och filtrering på det. Finns det någon som saknat den där sumpen som bygger bäverhydda i köksavloppet? Jag köpte min första espressomaskin och kvarn för tjugo år sedan och den första maskinen med helautomatiska kaffemenyer några år efter det. Man kan lugnt säga att jag har betalat hutlöst med pengar för att med ett enda knapptryck få en perfekt espresso alla venticinque secondi. Helt respektlöst påstås det nu att man ska dricka det som en människa med ryggrad tidigare har slagit ut? Har den medelålders vita mannen fått tråkigt igen? Behövdes något nytt att brinna för? Saknades medel till en italiensk stolthet i krom efter alla besök hos barberaren?

Det skrivs ofta att ett kallbryggt kaffe lämnar aromer oförstörda. Att det inte blir lika beskt som ett hetbryggt kaffe. Det är intressanta är ju att det är exakt samma argument som fick mig att investera i det sista kafferymdskeppet. Samma maskin som med sitt perfekt tempererade vatten ”varsamt lockar fram det bästa ur ditt kaffe.” Och hur ska det gå för Gävlekaffet nu? -”Cold brew – när du får väntat besök” eller det kanske inte lika ärliga – ”Cold brew – i all sin enkelhet.”

-”Kan man ana att det är samma praktexemplar i skägg och mössa som lärde oss att smasha burgare som nu predikar att vi ska njuta vårt kaffe kallt?”

Är man ironisk i skrift måste man förklara sig. Jag är nyfiken på cold brew. Kanske har jag bara blivit för bitter av allt hett kaffe, kanske surar jag för att jag inte var med på tåget från början? En del av mig skyr just bara ordet cold brew, men tänker samtidigt att ”kallbryggt kaffe” låter för sumpigt. På sin höjd är det dessutom bara hoprört. Inte bryggt. Det står kallt i ett dygn, så någon malolaktisk reaktion eller liknande som skulle kunna betinga någon form av ”brew” är det aldrig tal om.

Sen över någon sekund ändrades mitt synsätt. Kanske lite för att det hade öppnats en dörr till att blåsa förbi de som redan bryggt kallt ett tag. I förra veckan hörde jag om Nitro Whip. Sifonen, som laddad med kväve skapar ett tre gånger så högt tryck som en vanlig sifon. Efter några sökningar insåg jag att man med en sådan kan förvandla en cold brew till något som närmast påminner om en böljande Guinness. Nu blev det kalla ännu coolare, men intrycket är inte bara visuellt. De mikroskopiska kaffebubblorna som bildas i sifonen är lena i munnen och gör att allt smakar rundare. Det är svårt att beskriva, men känslan påminner om när man tar en mun vin och sen suger in lite luft. Serverad ur en Nitro Whip råder det inte längre några som helst tveksamheter kring huruvida det iskalla kaffet bara smakar gårdagens kallnade kaffe eller faktiskt är gott.

Njut en nitro cold brew för att få en känsla för det. När ni gjort tar vi det ett steg till och laddar upp en Nitro Cold Brew Cocktail.

Kaffedrinkar mäktiga som hela efterrätter där chokladen, nötterna eller grädden får mest utrymme känns passé. Man gör så ofta misstaget att endast tänka komplementsmaker istället för att bygga vidare på de smaker som man hittar i kaffet. Kaffe sägs ha mer än 800 olika smak- och aromämnen. Några av de enklaste att sätta fingret på är toner av citrus, frukt, bär och blommor. Vill man prova kaffe och få hjälp med att hitta toner kan man ta hjälp av ett interaktivt verktyg här.

I fredagsdrinken – Nitro Cold Brew Cocktail vill jag främst lyfta fram citrusfrukterna. Kaffet jag använder är en favorit – Molinari Rosso. Det är ett standardkaffe som ofta åker karusell i min kvarn. För att hitta olika toner i det som provsmakas är det ett vanligt knep att intill lägga fram ledtrådar i form av olika råvaror. Fredagsdrinken kommer därför med en klyfta triple sec-kaviar vid sidan av. Skummet som täcker toppen är gjort på kokosmjölk och en skvätt Saint-Germain som blandats med Easy Whip och stoppats ned i en vanlig sifon. Likören finns där för att ta fram blommigheten i kaffet. Toppar gör jag sist med några stänk bitter. Den flirtar med de beskare tonerna och balanserar upp det söta i skummet. Det lilla som finns menar jag, – kallbryggt kaffe saknar ju såklart allt vad bitterhet är…

Jag vill rikta ett tack till Kitchenlab som ser till att matnördar som jag alltid kan rocka loss med de senaste grejerna. Just nu är de ensamma i Sverige om att erbjuda Nitro Whip från iSi. Bahrka iväg till deras butik och fråga efter en nitro cold brew!