Signature Maki – en fortsättning på vår Kaiseki

Jag vet inte hur jag har lyckats hålla på den här i två år. Kanske kändes det som att jag skulle sno den om jag skrev om den? Någon sådan rädsla finns inte kvar. Den är fasligt vacker, ser tillräckligt komplicerad ut, men är i själva verket motsatsen till svår. Det här slänger man ihop. Är man orädd för att misslyckas och noggrann när man skär ut fisken, så finns inget kvar att oroa sig för.

SaSaZurullen åt vi första gången på just SaSaZu i Prag. Väl hemma igen lyckades vi närmast felfritt återskapa den i Umeå. Jag minns att jag, jag tar på mig den, inte riktigt lyckades med att få till den tillhörande sojasåsen som var baserad på senap. Jag får skylla på att Umeå inte ville ställa upp med svart sesam. De hastigt friterade makirullarna med hälften lax, hälften tonfisk däremot, var minst lika snygga och goda som originalet. Den gången mest Esthers förtjänst. Yippee ki-yay! – vilken makisamuraj. Har ni förresten sett hennes äggidé? Den krispiga varma tempuran, den svala lena färska fisken, färgerna, mosaiken, balansen mellan motsatserna, harmonin och texturerna. Superlativen vill aldrig slut. Galet bra är det här.

Sedan SaSaZu har jag hunnit få ganska bra koll på sushi. Dragonrolls rullar jag numera i sömnen och ibland gör jag sushi på norrländska.

Jag är långt ifrån en mästare, men åtminstone skrämmer rätten sushi inte skiten ur mig längre.

Det är inte så svårt som det ser ut. Inte ens utan en sushibazooka. Sushibazookan förresten. En manick som förstör hela idén med sushi. Jag brukar gilla prylar, men den här håller jag mig gärna ifrån. Sushins chi går som förlorad. Chi – ett uttryck för att beskriva den naturliga metafysiska energi som genomsyrar allt i universum. Centrala begrepp för chi är harmoni och samklang. Hur harmonisk känns en gigantisk sushiplastspruta? Jag vet, sushi kommer från Japan och ”chi” från Kina, men begreppet chi beskriver exakt så där Karlsteinpretentiöst vad jag vill säga om någonting ganska så enkelt. ”Själ” känns dessutom förbrukat. Jag har gjort slut med själ. Nu är det chi som gäller.

Till SaSaZurullen, makimosaiken, makiduetten, Signature maki eller vad vi nu vill kalla den, behövs egentligen inte så många tillbehör. Nu senast picklade jag senapsfrön till. Picklad mango med habanero och koriander gör sig bra. Själv föredrar jag rullarna med Tosa Joyu.

Signature Maki var huvudattraktionen på vår Kaiseki för någon vecka sedan. Innan dess hade vi hunnit inleda med bland annat en halstrad asiatisk ryggbiff. Som dryckestips till Signature Maki föreslår jag en kraftigare champagne eller bara en slät kopp sake. Möjligtvis en japansk lager.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *