Asiatisk laxtartar med jalapeñoskum på slip av rädisor i gelead dashi

I förra veckan grejade jag finlunch. Jag hade tur som kunde lyxa till det då jag hade råvaror över sedan en dag tidigare. Lunchen skulle egentligen ha varit del av en meny på lördagen, men efter tre rätter var vi så matlagningströtta och belåtna att ett kvällsdopp lockade mer än mat. Så här i efterhand var det lite synd – för den här blev himla trevlig…

Asiatisk laxtartar med jalapeñoskum på slip av rädisor i gelead dashi är ett typexempel på hur man kan krångla till en rätt. Varför kanske någon frågar sig? För att man kan menar jag. Visst ligger det något vackert i det goda enkla, men det blir lite trist i längden att inte prova sig vidare. Dessutom kan rätten försvaras med att den innehåller texturer som skulle gå förlorade i en mer avskalad version. Beroende av tid och lust kan man förstås lägga ribban var man vill. Tänker man bara smakmässigt så går det ju att få med allt även på ett enklare sätt, även om jag menar att texturer i hög grad är avgörande för hur en rätt ”smakar”.

Självkritiken säger att rätten skulle behöva kompletteras med något krispigt. Skum, avokado och lax kommer något för nära varandra i konsistens och skulle på tjäna på lite avlastning. Min förhoppning var att rädisorna skulle räcka, men de nådde inte riktigt fram. Kanske kan man byta ut avokadon mot några neutrala eller lätt kryddade krutonger? Pankofriterad shiitake kan också bli bra.
Ett sista tips är att inte packa tartaren så förbaskat hårt. Man vill trycka tillräckligt för att den ska hålla ihop, men man bör inte leka hink och spade. Baka-baka-liten-kaka är inte rätt väg att gå. Resultatet blir bara att tartaren påminner om en viss matbloggare – lätt rund i kanten.

Får man tag på en bra lax är den här rätten fantastisk. Salmalax eller frifångad är helt klart att föredra. Personligen tar jag helst asiatisk laxtartar som en del av en avsmakningsmeny eller som mindre förrätt. Smaker som sesamolja, ponzu och tosa joyu sätter verkligen rätt ton, men jag tycker att sesamoljan kan bli utmattande i för stora portioner. Helt mot mina principer är det bara att erkänna – den här gången var less more.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.