REKLAM – INLÄGGET PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSCH & STALA

Köksrenoveringen som jag tidigare berättat om är klar. I det nya köket kan jag nu börja roa mig med matlaborerandet, sjurättersmenyer och molekylära cocktails. Som jag nämnt tidigare var det aldrig tal om att blåsa ut några väggar eller höja tak. Fokuset har uteslutande legat på nya arbetsytor och att finna vitvaror som inte saknar något jag behöver eller snart kommer att önska. Även om det inte blivit så mycket matlagning den senaste tiden så har jag redan hunnit att börja utforska allt det nya. I vitvarorna från Bosch Home hittar jag fortfarande funktioner jag inte visste fanns. Ta ugnen som jag startar från affären. Samma ugn som meddelar min surfplatta när baguetterna ångat färdigt, eller den energieffektiva diskmaskinen med Zeolith-teknik som pingar vår son när disktabletterna börjar ta slut. Min egendesignade måttbeställda diskbänk från Stala Tailormade är förvisso ett rostfritt hantverk, men den är värd guld. Även efter en krävande dag med indiska långkok kan den hastigt torkas av och återställas. Sen har vi vår kökshalvö förstås – ön som löper ut från bänken och avslutas med att dess rostfria topp elegant viker ned i marmorgolvet. Ön som  redan har hunnit bli en samlingsplats där familj och gäster kan pausa, berätta om sin dag eller ta något att dricka medan jag förbereder kvällens matfyrverkerier.

Jag är aldrig längre ensam i köket. I ena stunden är man så nära ett restaurangkök man vill komma, i nästa är det ett kök vi lever i. Vi är hemma nu – målet med renoveringen är uppnått. Så här blev resultatet…

Just kontrasten mellan arbetskök och det varma gemytliga var den svåraste utmaningen att överbrygga. Jag blir ofta för praktisk och prioriterar saker ur ett rent arbetsperspektiv. Monica som lite har hållit i stafettpinnen under renoveringen har fungerat som motvikt. Hennes arbete med Hemmafixbloggen har skapat ett riktigt inredningsmonster med känsla för hur ett kök kan utformas för att både fungera och leva i. Det kök som i sin avskalade form upplevs som aningen sterilt, kompletterades med jordvarma färger sprungna ur naturmaterial som läder och trä. Tvärtemot tidigare tar jag nu istället fram grejer när vi får besök. Det blir mysigare så.

När jag ritade upp köksbänken var det för mig en självklarhet med två diskhoar. Då min matlagning ofta innehåller många moment är det viktigt att kunna diska upp i en ho och samtidigt ha plats kvar för något som kanske behöver sköljas av i den andra. Att man med två hoar skulle förlora bänkyta är heller inte ett argument och den största av de två hoarna är fortfarande tillräckligt stor för att svälja en hel ugnsplåt. Med den figursydda iläggsplåten kan jag också snabbt få extra bänkutrymme om det behövs. De stansade hålen i plåten gör den dessutom perfekt som avrinningsyta. Bänk och ho i ett. Senast i helgen sköljde jag av musslorna på den, senare på kvällen rymde den barverktyg som shakers, silar och måttglas – alla urspolade, snyggt uppställda och redo för nästa omgång drinkar.

Hur fint köksrummet än är, kommer jag i rollen som frilansande matnörd ändå alltid tillbaka till att kökets funktion är det viktigaste. Jag kanske någon gång har sagt annorlunda, men har förmodligen då bara velat vinna fördelar. Resultatet visar dock att man inte behöver välja mellan två ytterligheter. Det funktionsmässiga måste inte inkräkta på hur rummet känns och upplevs. Sen kommer man ju definiera vad som är ”vackert” olika. Utan en bred induktionshäll som automatiskt tar med sig värmeinställningen när kastrullen flyttas över till ny platta, skulle ett kök i min mening inte vara lika fint. Jag är inte ytlig av mig, utan tänker att kökets insida är nog så viktig. Ha ha, jag hör hur det låter, men så är det. Så talar en nykär.

När vi flyttade in påminde köket mest om en sliten uthyrningsstuga i våra nedre svenska fjäll. Det gjordes ett rejält ansiktslyft efter några år, men även det köket växte jag ur. Ytorna höll inte för vad de utsattes för och allt kändes till slut lite smutsigt. Vitvarorna surrade, kändes fantasilösa och kunde i längden inte matcha de krav jag ställde på dem. Det var här någonstans köksresan startade.

Det häftigaste med resultatet blev faktiskt något som jag inte hade kunnat förutse. Idag ser jag mer på köket som en enda enhet. Jag har inte längre en ugn, häll eller fläkt. Med Home Connect blir de alla olika delar av en enda stor köksmaskin. Om hela min köksmaskin och andra specifikt köksnördiga detaljer blir det mer av i kommande inlägg. Då ska vi äntligen göra det som köket är till för. Innan dess måste jag laborera lite mer. Jag vill ju inte missa något innan vi sätter igång…

—

Foto: Ruben Nero
Styling: Monica Karlstein
Detta är ett reklamsamarbete. Inlägget presenteras i samarbete med Stala och Bosch.